Rasstandard Weimaraner

Ursprungsland/hemland:
Tyskland.

Användningsområde:
Mångsidig jakthund, stående fågelhund

FCI-Klassifikation:
Grupp 7, sektion 1.1
Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål:
Det finns talrika teorier om hur weimaraner uppstod. Det är dock klart att rasen till stor del härstammar från viltspårhundar och att den förekom vid Weimars hov redan i början på 1800-talet. Till mitten av 1800-talet var aveln helt inriktad på prestation och låg nästan uteslutande i händerna på yrkesjägare och furstar i framför allt området kring Weimar och i Thyringen i Tyskland. När viltspårhundens storhetstid var förbi korsades dessa hundar med stående fågelhundar. Dagens weimaraner etablerades ungefär 1890. Jämte den korthåriga weimaraner förekom redan före sekelskiftet även någon enstaka långhårig variant. Sedan 1890 är rasen i huvudsak fri från inkorsningar av andra raser, framför allt pointer. Därmed är rasen en av de äldsta tyska stående fågelhundarna.

Helhetsintryck:
Rasen skall vara en medelstor till stor jakthund. Den skall vara av ändamålsenlig brukstyp, linjeskön och senig med kraftig muskulatur. Könsprägeln ska vara mycket utpräglad.

Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängden skall förhålla sig till mankhöjden ungefär som 12:11.
Längden från nosspetsen till stopet skall något överstiga avståndet mellan stopet och nackknölen.
Avståndet från armbågen till mitten av handloven skall ungefär motsvara avståndet mellan armbågen och manken.

Uppförande/karaktär:
Rasen skall vara en mångsidig, lättdresserad, stabil och hängiven jakthund med systematiskt och uthålligt sök, men ändå inte vara överdrivet temperamentsfull. Den har ett anmärkningsvärt gott luktsinne. Rasen skall ha rovdjursskärpa och vara vaksam mot främlingar utan att vara aggressiv. Den skall vara stabil i stånd och i vattenarbete, men skall också ha anmärkningsvärd fallenhet för eftersöksarbete.

Huvud: Huvudet ska vara torrt

Hals:
Halsen skall verka ädel och bäras stolt. Nacken skall vara välvd. Halsen ska vara muskulös, torr, nästan rund och inte för kort. Den skall vidgas mot skuldran och harmoniskt övergå i rygglinjen och bröstet.

Kropp:

Extremiteter:

Framställ:
Frambenen skall vara långa, seniga, raka och parallella. De skall inte vara brett ställda.

Bakställ: Bakbenen skall vara långa, seniga och ha god muskulatur. De skall vara parallellt ställda och varken vara utåt- eller inåtvridna.

Rörelser: Rörelserna skall vara flytande och vägvinnande i alla gångarter. Fram- och bakben skall föras parallellt. Galoppsprången skall vara långa och flacka. Ryggen skall hålla sig rak i trav. Passgång är inte önskvärt.

Hud: Huden skall vara kraftig. Den skall vara åtsmitande utan att vara för stram.

Päls:
Pälsstruktur:

Storlek/vikt:
Mankhöjd:
Hanhundar: 59 - 70 cm (idealhöjd 62-67 cm)
Tikar: 57 - 65 cm (idealhöjd 59-63 cm)
Vikt:
Hanhundar: ca 30-40 kg
Tikar: ca 25-35 kg

Fel:
Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Allvarliga fel:

Diskvalificerande fel:

Sammanställningen kan naturligt nog inte ta upp alla förekommande fel, utan de här nämnda får tas som exempel.

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.